Något som är intressant med Ernst Jünger, och som blir extra tydligt när man följer honom på västfronten, är att han i sin I stålstormen (In Stahlgewittern) sällan använder de idag gängse beteckningarna för slagen på västfronten. Det beror till viss del på att han skrev för en tysk publik, och att man i Tyskland åtminstone inledningsvis använde andra beteckningar på slagen än de brittiska (och i viss mån franska), som vi nu använder idag, och som även tyskarna använder idag (exempelvis på Wikipedia). Det beror också på att han skrev sin bok redan 1919-1920, alltså innan man hade antagit den officiella slagnomenklaturen, eller namngivning av slagen, som skedde i början av 1920-talet när de officiella historieverken skulle skrivas och monumenten huggas i sten (se Nils Fabiansson, Historien om västfronten: I spåren av första världskriget, s. 47-48). Han hade dessutom allt för stark integritet, tror jag, för att bry sig om att inkludera de officiella namnen på slagen och slagfälten i sina många senare revideringar av boken fram till och med 1960-talet.
Eftersom Ernst Jünger till exempel inte skriver "slaget vid Arras" eller "slaget vid Vimy", som striderna nu är allmänt kända som, är det många som läser hans bok utan att förstå att han deltog i just detta slag. Kapitlet heter (i svenska översättningen) istället "I byn Fresnoy" (Ernst Jünger, I stålstormen, sidorna 153-163).
Redan den 9:e april 1917, alltså samma dag som Arras-slaget inleddes, fick Ernst Jünger ett specialuppdrag, att upprätta en observationsplats väster om byn Fresnoy-en-Gohelle, omkring åtta kilometer öster om Vimykrönet. Det gjorde han i taket i en stuga - de tog skydd i källaren.
Den 10 april tog hans regemente ställningar i en bågform öster om byn Arleux-en-Gohelle, alltså som förstärkningar i en bakre linje. Kanadensarna hade då erövrat Vimy-höjden, men striderna pågick då fortfarande strax öster om Vimyhöjderna.
Några dagar senare, den 14:e april, inrättade Jünger en rapportcentral i byn, i en rymlig källare med utgrävda tunnlar. Efter två veckors hård brittisk artilleribeskjutning av byn tvingades de lämna Fresnoy i slutet av april.
Kapitlet "I byn Fresnoy" kretsar framför allt kring den intensiva brittiska artillerielden, och i synnerhet vad som hände i källare nr 11, där de tvingades dra ut lik och samla likdelar. I originaldagboken skriver han intill skissen av källaren (se ovan): "Die Ereignisse haben mir dock auf die Nerve gefallen." Han använder inga starka ord, inte ens i dagboken, men det han uttrycker är att upplevelserna skakade om honom rejält – i den publicerade boken skriver han att han drack körsbärslikör för att återvinna balansen efteråt.
Ovan: Spår från skyddsrum i västra utkanten av Fresnoy-en-Gohelle, alltså någonstans där Jünger hade en observationsplats under slaget.
Foto: Nils Fabiansson (2007). Från Nils Fabiansson, Das Begleitbuch zu Ernst Jüngers In Stahlgewittern (Mittler 2007, 2010), s. 67.
Foto: Nils Fabiansson (2007). Från Nils Fabiansson, Das Begleitbuch zu Ernst Jüngers In Stahlgewittern (Mittler 2007, 2010), s. 67.
Eftersom Ernst Jünger till exempel inte skriver "slaget vid Arras" eller "slaget vid Vimy", som striderna nu är allmänt kända som, är det många som läser hans bok utan att förstå att han deltog i just detta slag. Kapitlet heter (i svenska översättningen) istället "I byn Fresnoy" (Ernst Jünger, I stålstormen, sidorna 153-163).
Ovan: Tysk karta över striderna öster om Vimy 23-27 april 1917.
Från Der Weltkrieg 1914-1918. Från Nils Fabiansson, Das Begleitbuch zu Ernst Jüngers In Stahlgewittern (Mittler 2007, 2010), s. 64.
Från Der Weltkrieg 1914-1918. Från Nils Fabiansson, Das Begleitbuch zu Ernst Jüngers In Stahlgewittern (Mittler 2007, 2010), s. 64.
Redan den 9:e april 1917, alltså samma dag som Arras-slaget inleddes, fick Ernst Jünger ett specialuppdrag, att upprätta en observationsplats väster om byn Fresnoy-en-Gohelle, omkring åtta kilometer öster om Vimykrönet. Det gjorde han i taket i en stuga - de tog skydd i källaren.
Den 10 april tog hans regemente ställningar i en bågform öster om byn Arleux-en-Gohelle, alltså som förstärkningar i en bakre linje. Kanadensarna hade då erövrat Vimy-höjden, men striderna pågick då fortfarande strax öster om Vimyhöjderna.
Några dagar senare, den 14:e april, inrättade Jünger en rapportcentral i byn, i en rymlig källare med utgrävda tunnlar. Efter två veckors hård brittisk artilleribeskjutning av byn tvingades de lämna Fresnoy i slutet av april.
Ovan: Skiss i Ernst Jüngers dagbok från april 1917 över de dödas läge i källare nr 11 efter ett granatnedslag den 28 april 1917.
Tyska litteraturarkivet i Marbach. Från Nils Fabiansson, Das Begleitbuch zu Ernst Jüngers In Stahlgewittern (Mittler 2007, 2010), s. 67.
Ovan: Utsikt västerut från Vimy-monumentet - alltså den utsikt som tyskarna hade över de allierades linjer före slaget vid Vimy i april 1917.
Foto: Nils Fabiansson (2007). Från Nils Fabiansson, Das Begleitbuch zu Ernst Jüngers In Stahlgewittern (Mittler 2007, 2010), s. 66.