En läsare, Bengt Nilson, som är lektor i historia vid Katedralskolan i Lund och dessutom redaktör för Historielärarnas förenings årsskrift, skickade mig en bild igår:
Han hade varit på en studieresa till Dybbøl och Danevirke i Dannmark och på hemvägen hade han stannat till i Christiansfeld för att titta på herrnhutarnas kyrkogård "Gudsageren", där meningen är att allt skall förmultna inklusive gravstenarna, som samtliga ligger ned och är gjorda av sandsten. Men bilden han tagit, på ett monument från åren efter första världskriget, var en udda fågel i sammanhanget. Han undrade om jag visste något om den.
Det gjorde jag inte, men nu har jag kollat upp saken:
- 27-årige Carl Hansen stupade den 16 september 1914 vid Carlepont i Oise. Grav okänd.
- 21-årige Rudolf Gemuseus stupade den 6 april 1915 vid Flirey, Verdun. Grav okänd.
- 33-årige Ernst Lauersen stupade 25 maj 1916 vid Verdun och ligger begravd i Dannevoux norr om Verdun (kvarter 4, grav 1).
- 20-årige Konrad Peters dog av granatsplitter den 4 juli 1916 vid Combles i Somme. Grav okänd.
- 31-årige Rudolf Siebörger stupade den 11 juli 1917 i Somme. Grav okänd.
- 33-årige läraren och organisten Hermann Schmidt dog den 29 oktober 1917 av sjukdom på Feldlazarett 77 i Lida i Ryssland. Grav okänd.
- 24-årige Alfred Schmitt stupade den 17 juli 1918 vid St.-Hilaire i Champagne. Grav okänd.
- 42-årige Rudolf Larsen, registrerad som "Seesoldat", stupade 14 oktober 1918 och ligger idag begravd i Vladslo i Belgien (kvarter 3, grav 1797).
Hela 5 270 soldater från dåvarande tyska Nordslesvig stupade för Tyskland under första världskriget.
Efter kriget, och som en del i Versaillesfreden, röstade befolkningen i Nord- och Sydslesvig om de ville fortsätta tillhöra Tyskland eller bli en del av Danmark. Nordslesvig blev danskt. I dagens Danmark finns därför ca 150 monument till minne av första världskriget.
År 1934 invigdes ett väldigt minnesmonument i Marselisborg i Mindeparken i Århus. Här finns namnen på 4 140 stupade soldater från Nordslesvig, trots att det var 5 270 soldater från Nordslesvig som stupade i kriget. Skälet till att namnen på de övriga 1 130 soldaterna inte har huggits in är att de på 1930-talet inte ansågs danska utan tyska. Eftersom de stupade själva inte kunde svara på vilken nationstillhörighet de skulle välja, om de var tvungna att välja, så avgjordes frågan mer eller mindre godtyckligt av en kommitté.
Det finns för övrigt även en så att säga dansk krigskyrkogård på västfronten. Den anlades åren 1923-1924 vid byn Braine i Aisne av Foreningen Sønderjyske Soldatergrave 1914–1918. Hit flyttades och begravdes 79 stupade soldater som tjänstgjort i tyska armén, men som kom från Nordslesvig och som därmed av den danska föreningen ansågs danska.
Se Nils Fabiansson, Historien om västfronten: I spåren av första världskriget sidan 114.