Utvandraren Erik Malcus Andersson från torpet Lunkebo i Vrigstad socken, registrerad för tjänst i amerikanska armén 1917
Åren före första världskriget brukar beskrivas som en belle époque, en gyllene tidsålder. Det läser vi och hör överallt, till och med i akademisk litteratur. Jag anser att det är strunt.
Majoriteten av alla människor som levde 1914 hade inte en sådan samhällsposition att deras röster hördes eller bevarades för eftervärlden. Dessa människor levde naturligtvis inte i en gyllene tidsålder. Det var de bildade, förmögna och inflytelserika som ansåg att det var goda tider och att framtiden såg ljus ut. Och det vet vi alla, även om vi glömmer bort det ibland. De som läst något om första världskriget vet exempelvis att de brittiska soldaterna åt betydligt bättre i militär tjänst - även i fält - än som civila arbetare före kriget.
Man kan ta ett närliggande svensk exempel, från Vrigstad i Småland, där jag växte upp. Erik Malcus Andersson (porträttet ovan) föddes i januari 1893. År 1900 flyttade han tillsammans med sina fyra syskon och föräldrarna Algot Andersson och Anna Amanda Johannesdotter till torpet Lunkebo (kallades även Lyckan och Malcusö) under gården Gnillinge i utkanten av Vrigstad socken. Här födde hans mor ytterligare åtta barn, varav ett dog.
För Erik Malcus Andersson såg inte framtiden så ljus ut. Han hjälpte sin far vid torpet tills han utvandrade till USA från torpet som 19- eller 20-åring år 1912 eller 1913. I husförhörslängden har prästen noterat: "Lär vistas i Amerika. Borta 1914, 1915, 1916" (se Stig Marz, Med Vrigstademigranter över Atlanten, Växjö 2014, s. 342).
Den siste torparen på Lunkebo lämnade torpet redan några år senare, år 1920. Därefter planterades granskog på platsen. Endast en liten äng för jakt återstår idag, förutom mosstäckta lämningar av torpets spisstock och en brunn, samt risiga äppelträd, hallonbuskar och en rönn. (Torpskylten har satts upp av Vrigstads hembygdsförening, som även sammanställt information om torpen i socknen.)
Våren 1917 registrerades Erik Andersson för tjänst i den amerikanska armén. Han arbetade då på en farm i Belmond i Iowa:
En spridd uppfattning är att det var mycket trevligt före första världskriget, la belle époque, liksom att kriget förstörde den då så ljusa framtiden, och att kriget därför var en så stor katastrof. Det var säkert mycket trevligt för somliga före kriget och dessa somliga såg då säkert också ljust på framtiden och hade resurser att göra sina röster hörda.Så skriver jag i Historien om västfronten: I spåren av första världskriget (Norstedts 2014) på sidorna 192-194.
Majoriteten av alla människor som levde 1914 hade inte en sådan samhällsposition att deras röster hördes eller bevarades för eftervärlden. Dessa människor levde naturligtvis inte i en gyllene tidsålder. Det var de bildade, förmögna och inflytelserika som ansåg att det var goda tider och att framtiden såg ljus ut. Och det vet vi alla, även om vi glömmer bort det ibland. De som läst något om första världskriget vet exempelvis att de brittiska soldaterna åt betydligt bättre i militär tjänst - även i fält - än som civila arbetare före kriget.
Man kan ta ett närliggande svensk exempel, från Vrigstad i Småland, där jag växte upp. Erik Malcus Andersson (porträttet ovan) föddes i januari 1893. År 1900 flyttade han tillsammans med sina fyra syskon och föräldrarna Algot Andersson och Anna Amanda Johannesdotter till torpet Lunkebo (kallades även Lyckan och Malcusö) under gården Gnillinge i utkanten av Vrigstad socken. Här födde hans mor ytterligare åtta barn, varav ett dog.
För Erik Malcus Andersson såg inte framtiden så ljus ut. Han hjälpte sin far vid torpet tills han utvandrade till USA från torpet som 19- eller 20-åring år 1912 eller 1913. I husförhörslängden har prästen noterat: "Lär vistas i Amerika. Borta 1914, 1915, 1916" (se Stig Marz, Med Vrigstademigranter över Atlanten, Växjö 2014, s. 342).
Den siste torparen på Lunkebo lämnade torpet redan några år senare, år 1920. Därefter planterades granskog på platsen. Endast en liten äng för jakt återstår idag, förutom mosstäckta lämningar av torpets spisstock och en brunn, samt risiga äppelträd, hallonbuskar och en rönn. (Torpskylten har satts upp av Vrigstads hembygdsförening, som även sammanställt information om torpen i socknen.)
Våren 1917 registrerades Erik Andersson för tjänst i den amerikanska armén. Han arbetade då på en farm i Belmond i Iowa:
Erik Malcus Anderssons registerkort ("draft registration card"), daterat 6 maj 1917, i USA:s Nationalarkiv. Han har registrerats som "farm laborer", anställd av Henry Nelson i Belmond i Iowa. Han är enligt registerkortet ogift, hans kroppsbyggnad är "tall" och "slim", han har "light blue" ögon och "brown" hår (och är inte skallig). Notera att hans namn stavats fel (Walkus) och misstagits för hans efternamn - hans engelska var nog inte så god
(United States World War I Draft Registration Cards, 1917-1918", Carl Erick Walkus Anderson, 1917-1918, Wright County, Iowa, United States, NARA M1509, Washington D.C.: National Archives and Records Administration, FHL mikrofilm 1.643.419).
(United States World War I Draft Registration Cards, 1917-1918", Carl Erick Walkus Anderson, 1917-1918, Wright County, Iowa, United States, NARA M1509, Washington D.C.: National Archives and Records Administration, FHL mikrofilm 1.643.419).
Nils Fabiansson vid torplämningen Lunkebo i Vrigstad socken sommaren 2015.
Foto: Lisa Fabiansson (8 år).
Se även Nils Fabiansson, Historien om västfronten: I spåren av första världskriget (Norstedts förlag 2014) s. 296.
I Vetenskapsradion Historia från augusti 2014 besöker vi den amerikanska krigskyrkogården i Romagne med svenskar begravda (11 minuter in i programmet):
Lyssna här: