24 juni 2017

"Inledningen av slaget vid Ypern 1917 – med Ernst Jünger vid Langemark" (pdf-artikel)

I slutet av juli för hundra år sedan inleddes det tredje slaget vid Ypern. Enligt den brittiska historieskrivningen inleddes slaget den 31 juli 1917, och det är också den 31 juli 2017 som inledningen av de offentliga (brittiska) högtidligheterna vid 100-årsminnet äger rum. Men för tyskarna inleddes slaget flera dagar tidigare. Jag skriver i Historien om västfronten: I spåren av första världskriget (Nils Fabiansson 2014):
För tyskarna började det tredje Flandernslaget i mitten av juli, när den franska och brittiska artilleribeskjutningen av de tyska ställningarna inleddes. Till detta hade britterna 3 000 artilleripjäser av olika slag och dimensioner och fyra miljoner granater – jämfört med offensiven vid Somme ett år tidigare var denna artillerikoncentration tio gånger större, och man hade fyra gånger så mycket ammunition. 136 brittiska stridsvagnar hade också ställts till förfogande. Anfallsfronten var totalt två och en halv mil, med en nordlig fransk anfallssektor längs det kanaliserade vattendraget Ieperlee, några hundra meter väster om Yser–Ypern-kanalen, mellan Noordschote och Boezinge, och en mer än dubbelt så lång brittisk anfallssektor, från Boezinge till Gapard öster om Mesen. 
Fyra dagar före infanterianfallet, medan tyskarna hölls kvar nere i sina bunkrar av artillerielden, tog sig brittiska ingenjörstrupper över Yser–Ypern-kanalen, där de fann de tyska skyttegravarna övergivna på den östra kanalbanken. I god tid före timmen noll 04:00 anfallsdagen den 31 juli byggdes enkla broar för de brittiska anfallstrupperna. Längre norrut valde fransmännen att påbörja anfallet över kanalerna redan tidigt på natten mot den 31 juli. (s. 69-70)
Jag blev väl förtrogen med att striderna vid Ypern inleddes flera dagar före den 31 juli när jag skrev min bredvidläsningsbok Das Begleitbuch zu Ernst Jüngers 'In Stahlgewittern' (Nils Fabiansson 2007, 2010) om Ernst Jüngers klassiska krigsbok (s. 80-82). Ernst Jüngers bror Fritz (Friedrich George Jünger) blev till och med allvarligt sårad när han deltog i ett tyskt motanfall natten mellan den 28 och 29 juli.

I den följande texten "Inledningen av slaget vid Ypern 1917 – med Ernst Jünger vid Langemark" har jag utvidgat och fördjupat den kortare studie jag gjorde till bredvidläsningsboken för drygt tio år sedan, och jag har nu dessutom använt källmaterial från den brittiska division som anföll exakt över och längs med Ernst Jüngers regementes regementskorridor (se karta längre ned). Texten är upplagd som pdf här nedan och kan läsas i helskärm, laddas ned eller skrivas ut (tryck på denna länk om den inte syns):



Nedan: Karta över det tyska 73:e fusiljärregementets regementskorridor (rött) och den brittiska Guards-divisionens divisionskorridor (blått) i inledningen av slaget vid Ypern 1917. Den brittiska frontlinjen i mitten av juli 1917 illustreras av svarta prickar medan lila prickar visar den ungefärliga sträckningen av de brittiska positionerna på kvällen den 31 juli 1917. 
Observera att den stora tyska krigskyrkogården Langemark anlades i det område som var Jüngers regementskorridor och att de tre bunkrar som bevarats innanför kyrkogårdsmurarna användes av Jüngers regemente.
"Yorkshire Trench" längst ned på kartan är en brittisk skyttegrav från i huvudsak 1915, utgrävd och sedan rekonstruerad när ett industriområde anlades på platsen för cirka tio år sedan.


Kartan nedan är arbetsmaterial vid mitt arbete med denna text, närmare bestämt brittiska skyttegravskartor där jag märkt ut Jüngers regementes korridor (lila) tillsammans med tyska bunkrar/befästa hus (inringade), större tyska skyttegravar (orange) samt frontlinjen vid olika tider på dagen den 31 juli 1917 (gul) enligt karta i den publicerade tyska regementshistoriken. Tyska skyttegravar är inritade med rött på de brittiska originalkartorna, men brittiska skyttegravar (väster om kanalen) är inte utmärkta. Skyttegravskartorna är tryckta efter den 5 maj (norra halvan) och den 30 juni (södra halvan) 1917. Öppna bilden i nytt fönster så blir den större!


Om Ernst Jüngers andra runda i slaget vid Ypern 1917 kan man läsa i den i juni publicerade uppsatsen: Nils Fabiansson, ”På västfronten 1917 – Saknade svenskar vid Passendale”, i Historielärarnas Förenings Årsskrift 2017 s. 40–63 (finns naturligtvis även på biblioteken, exempelvis dessa). 



Keywords: Flandern Ypern Ypres Ieper Passchendaele 1917 Belgien Västfronten HLFÅ Nils Fabiansson Historielärarnas Förenings Årsskrift 2017

16 juni 2017

"Människan bakom gasmasken" som podradio

Seminariet "Människan bakom gasmasken" med mig (Nils Fabiansson) och Peter Englund, och med Maja Hagerman som samtalsledare, vid Bokmässan 2014 sändes på Kunskapskanalen, där det fortfarande kan ses, men Bokmässan har även lagt ut det som podradio på Soundcloud:

15 juni 2017

På västfronten 1917: Saknade svenskar i stålstormen vid Passendale (Historielärarnas Förenings Årsskrift 2017)

I senaste numret av Historielärarnas Förenings Årsskrift 2017 hittar man min uppsats, Nils Fabiansson, "På västfronten 1917: Saknade svenskar i stålstormen vid Passendale":


Från uppsatsen:
Svenskarna Karl Adrian Olson och Anders Bergstedt har fått sina namn inhuggna i Menin Gate Memorial to the Missing. På detta stora och välkända monument i staden Ypern i Belgien finns idag namnen på  stupade soldater i det brittiska imperiets armé. Ytterligare  namn hittar man på Tyne Cot Memorial to the Missing vid byn Passendale. [...]
Genom att titta närmare på de faktiska omständigheterna kring några svenskars död på slagfältet vid Passendale kommer jag att visa att dessa enskilda soldater aldrig varit så missing som de förefaller idag. Jag har satt samman fragment från kanadensiska, australiska och brittiska militära arkiv - alltså de mycket ordfattiga historiska dokument som finns bevarade från första världskrigets så kallade vanliga människor - med dagboksanteckningar gjorda på plats av den tyske officeren Ernst Jünger,  som under slutet av oktober  bokstavligen sprang fram och tillbaka dagligen mellan frontlinjen och staben i det leriga slagfältet vid byn Passendale. Detta är en helt unik studie, skall understrykas. Mängder av personhistoriska redogörelser för enskilda soldaters öden och bedrifter på slagfältet har naturligtvis gjorts, främst i Storbritannien, men det är faktiskt ytterst ovanligt att även fiendesidans källmaterial från en specifik händelse på en viss plats används - för detta krävs, förutom språkkunskaper och en mångdubbelt större arbetsinsats, att källmaterial över huvud taget existerar. Så vitt jag vet har aldrig tidigare en liknande studie med svenskar inblandade gjorts. 
När jag var på plats i höstas för att göra efterforskningar till artikeln passade jag på att göra en liten video, där man får ytterligare lite mer känsla för platsen där svenskarna Karl Adrian Olson och Anders Bergstedt stupade för 100 år sedan:


Följ min Facebook-sida för mer om västfronten och om min kommande bok om svenskar i första världskriget.


Flandern Ypern Ypres Ieper Passchendaele 1917 Belgien Västfronten HLFÅ Nils Fabiansson

6 april 2017

Ernst Jünger under slaget vid Vimy, april 1917

Något som är intressant med Ernst Jünger, och som blir extra tydligt när man följer honom på västfronten, är att han i sin I stålstormen (In Stahlgewittern) sällan använder de idag gängse beteckningarna för slagen på västfronten. Det beror till viss del på att han skrev för en tysk publik, och att man i Tyskland åtminstone inledningsvis använde andra beteckningar på slagen än de brittiska (och i viss mån franska), som vi nu använder idag, och som även tyskarna använder idag (exempelvis på Wikipedia). Det beror också på att han skrev sin bok redan 1919-1920, alltså innan man hade antagit den officiella slagnomenklaturen, eller namngivning av slagen, som skedde i början av 1920-talet när de officiella historieverken skulle skrivas och monumenten huggas i sten (se Nils Fabiansson, Historien om västfronten: I spåren av första världskriget, s. 47-48). Han hade dessutom allt för stark integritet, tror jag, för att bry sig om att inkludera de officiella namnen på slagen och slagfälten i sina många senare revideringar av boken fram till och med 1960-talet.



Ovan: Spår från skyddsrum i västra utkanten av Fresnoy-en-Gohelle, alltså någonstans där Jünger hade en observationsplats under slaget.
Foto: Nils Fabiansson (2007). Från Nils Fabiansson, Das Begleitbuch zu Ernst Jüngers In Stahlgewittern (Mittler 2007, 2010), s. 67.

Eftersom Ernst Jünger till exempel inte skriver "slaget vid Arras" eller "slaget vid Vimy", som striderna nu är allmänt kända som, är det många som läser hans bok utan att förstå att han deltog i just detta slag. Kapitlet heter (i svenska översättningen) istället "I byn Fresnoy" (Ernst Jünger, I stålstormen, sidorna 153-163).


Ovan: Tysk karta över striderna öster om Vimy 23-27 april 1917.
Från Der Weltkrieg 1914-1918. Från Nils Fabiansson, Das Begleitbuch zu Ernst Jüngers In Stahlgewittern (Mittler 2007, 2010), s. 64.

Redan den 9:e april 1917, alltså samma dag som Arras-slaget inleddes, fick Ernst Jünger ett specialuppdrag, att upprätta en observationsplats väster om byn Fresnoy-en-Gohelle, omkring åtta kilometer öster om Vimykrönet. Det gjorde han i taket i en stuga - de tog skydd i källaren.

Den 10 april tog hans regemente ställningar i en bågform öster om byn Arleux-en-Gohelle, alltså som förstärkningar i en bakre linje. Kanadensarna hade då erövrat Vimy-höjden, men striderna pågick då fortfarande strax öster om Vimyhöjderna.

Några dagar senare, den 14:e april, inrättade Jünger en rapportcentral i byn, i en rymlig källare med utgrävda tunnlar. Efter två veckors hård brittisk artilleribeskjutning av byn tvingades de lämna Fresnoy i slutet av april.



Ovan: Skiss i Ernst Jüngers dagbok från april 1917 över de dödas läge i källare nr 11 efter ett granatnedslag den 28 april 1917. 
Tyska litteraturarkivet i Marbach. Från Nils Fabiansson, Das Begleitbuch zu Ernst Jüngers In Stahlgewittern (Mittler 2007, 2010), s. 67.

Kapitlet "I byn Fresnoy" kretsar framför allt kring den intensiva brittiska artillerielden, och i synnerhet vad som hände i källare nr 11, där de tvingades dra ut lik och samla likdelar. I originaldagboken skriver han intill skissen av källaren (se ovan): "Die Ereignisse haben mir dock auf die Nerve gefallen." Han använder inga starka ord, inte ens i dagboken, men det han uttrycker är att upplevelserna skakade om honom rejält – i den publicerade boken skriver han att han drack körsbärslikör för att återvinna balansen efteråt.


Ovan: Utsikt västerut från Vimy-monumentet - alltså den utsikt som tyskarna hade över de allierades linjer före slaget vid Vimy i april 1917. 
Foto: Nils Fabiansson (2007). Från Nils Fabiansson, Das Begleitbuch zu Ernst Jüngers In Stahlgewittern (Mittler 2007, 2010), s. 66.

22 februari 2017

Att resa på västfronten - vikten av att vara på plats

Jag har besökt västfrontens historiska lämningar av många skäl sedan min första improviserade nedstigning i Fort de Douaumont sommaren 1990.

På plats har jag vanligtvis dokumenterat lämningar och dess omgivningar – de flesta av mina följande resor har ju haft syftet att resultera i böcker, bilder och artiklar. Jag fotograferar, filmar, antecknar och skissar. Ibland gör jag frottage för att skapa exakta avbildningar av exempelvis ristningar. Ibland använder jag analog kamera med svartvit film, delvis för att få andra sorts bilder, men främst för att jag vill arbeta mer med platsen för att på så sätt vara närvarande, bli bekant med den och känna in dess atmosfär. För att skapa minnen och möten.

Självporträtt taget en regnig morgon på Hartmannsweilerkopf i Vogeserna.
Foto ©: Nils Fabiansson

Lika viktigt som att dokumentera den historiska platsen så att säga arkivbeständigt, är nämligen att vara fysiskt och mentalt närvarande för att vara mottaglig för upplevelser och intryck som inte alltid kan sparas på SD-minneskort, Tri-X-film eller papper.

Genom att befinna sig i, gå, cykla och åka bil i omgivningarna får man spatiala eller rumsliga och kroppsliga minnen: en kulle är något helt annat om man går uppför backen än om man bara tittar på den eller läser om den. Eftersom landskapet på västfronten är i stort sett densamma idag som under kriget (vägarna och stigarna är desamma; byarna ligger i regel på samma platser och några av dem ser fortfarande likadana ut; fält och skogar följer ofta gamla ägogränser; höjder och vattendrag är exakt desamma etc.), så får man kunskap om krigets historia genom att bara vara på plats. Det är också i verkligheten som man upplever platsens lukter och dofter, det specifika landskapets väder och vind: kylan och frosten, solvärmen, regnet, dimman och blåsten. Det är på plats som man kan uppleva den lokala gyttjans konsistens. Det är naturligtvis också bara genom att vara på plats som man möter lokalbefolkningen och som man själv blir delaktig i platsens historia.

Jag har intresserat mig för första världskriget i snart 30 år. Vad är det jag framför allt minns från dessa snart 30 år med första världskriget? Ja, inte är det alla de stunder jag varit hemma i Sverige och läst eller alla timmar jag skrivit om kriget. Nej, det är resorna på västfronten som jag har flest och starkast minnen av.

Självporträtt taget en frostig morgon på ruinerna av kyrkogården i Fey-en-Haye i Lorraine.
Foto ©: Nils Fabiansson



Nedkortad och helt reviderad text från Nordstedtsbloggen den 29 april 2014.

14 januari 2017

Skyttegravskomplexet vid Rosendal å Kungl. Djurgården 1915.

Det så kallade skyttegravskomplexet på Kungl. Djurgården i Stockholm invigdes på ett fält (Ståthållarängen) sydöst om nuvarande Rosendals trädgård den 4 november 1915. Skyttegravsutställningen höll öppet dagligen kl. 13–20, med musik kl. 13.30–15.30. Inträdesavgiften på 50 öre gick till Kronprinsessans Centralråd för landstormens beklädnad och utrustning (se sid 211 i min bok Historien om västfronten: I spåren av första världskriget).


Ovan: Landstormssoldater i skyttegravarna på Kungl. Djurgården i Stockholm. 
Bild från Stockholms Stadsmuseum. 


Se journalfilm från Svenska Bio år 1915: "Skyttegravar i Stockholm beses av de kungliga".



Med ett enkelt digitalt kartöverlägg (ovan och nedan) kan man lätt hitta i terrängen närmast exakt var skyttegravarna löpte på fältet sydöst om Rosendals trädgård. Om soldaterna då var som soldater var när jag gjorde värnplikten bör vi nog räkna med att de fylldes igen utan närmare föregående städning, vilket innebär att en enkel arkeologisk utgrävning skulle kunna resultera i en hel del fynd. Tank om Kungl. Djurgårdens förvaltning skulle låta sig övertalas till ett sådant projekt!


Under hösten 1915 visades skyttegravar även exempelvis på Levgrenska ängen (Nya Ullevi) i Göteborg, i Norrköpings idrottspark och på Baltiska utställningens f.d. nöjesfält (nuvarande Pildammsparken) i Malmö.


Ovan och nedan ett vykort med bild från ett underjordiskt skyddsrum ("Tropprummet"), med stämpeln "Skyttegravarna i Stockholm", eftertraktat bland filatelister. Tack Matthias Hapke!


Nedan en samtida skiss av skyttegravarna om grävdes i dåvarande utställningslätet i Malmö, nuvarande Pildammsparken.



4 januari 2017

Ceremonierna vid Ypern under 2017

Just efter att jag skickat in manus och bilder till min artikel om några svenskar som stupade vid Passendale 1917 i årets (2017) nummer av Historielärarnas Förenings Årsskrift 2017 (en pendang eller komplement till mitt pågående projekt om svenskar i första världskriget, som jag hoppas att jag snart har möjlighet att berätta mer om, se förra inlägget), noterade jag att den brittiska krigsgravsmyndigheten CWGC och det brittiska kulturdepartementet utannonserat hur man tänkt högtidlighålla 100-årsminnet av slaget vid Ypern 1917:

100-årsminnet av det tredje slaget vid Ypern kommer att inledas med Last Post-ceremonin vid Menin Gate Memorial vid Ypern kl. 20.00 den 30 juli 2017. Därefter följer en rad olika uppträdanden vid torget intill Flanders Fields Museum, bland annat kommer film och bilder att projiceras på museibyggnaden (tyghallen).

Måndagen den 31 juli, alltså på 100-årsdagen av inledningen av slaget (dvs det brittiska infanterianfallets första dag), kommer en ceremoni att hållas på Tyne Cot Cemetery för de 4 000 personer som lottats in, framför allt personer som har släktingar som stupat vid slaget (alltså samma procedur som vid Thiepval i Somme den 1 juli 2016). Man kan delta i lotteriet genom att registrera sig på www.passchendaele100.org före den 24 februari 2017.


OBS! Tyne Cot Cemetery kommer att ha "restricted access" ett par veckor före den 31 juli.


Under sommaren (fr o med 7–10 juni, med 100-årsminnet av slaget vid Messines) till och med november 2017 kommer en mängd olika ceremonier att hållas i och kring Ypern och Passendale. Museerna på slagfältet kommer naturligtvis att ha speciella utställningar och flera kulturella evenemang kommer att hållas. Bland det som är planerat kan nämnas:

Den 19 augusti hålls en ceremoni vid det skotska monumentet vid Frezenberg i Zonnebeke; även tapto o dyl i Zonnebeke under helgen.

En australisk ceremoni kommer att hållas vid Hooge Crater Museum den 20 september.

Australien kommer att arrangera en stillsam ceremoni vid Buttes New British Cemetery i Polygon Wood utanför Zonnebeke den 26 september.

En tysk ceremoni kommer att hållas vid krigskyrkogården utanför Menen den 7 oktober.

Den 12 oktober hålls flera nya zeeländska ceremonier i närheten av Passendale och Tyne Cot Cemetery.

Den 14 oktober hålls Silent City Meets Living City, där 12 000 frivilliga kommer att placera ljus vid samtliga gravstenar på Tyne Cot Cemetery. Frivilliga registrerar sig på passchendaele2017.org.

Den 10 november högtidlighåller man de kanadensiska truppernas insatser vid slaget vid Passendale. Den inleds med en ceremoni vid Crest Farm Canadian Memorial strax utanför Passendale som följs av ett fackeltåg längs gatan Canadalaan in i samhället och avslutas med en konsert i kyrkan.



24 oktober 2016

Från fronten i väster oktober 2016

Bilder från Flandern, där jag precis varit i arbetet med en artikel för Historielärarnas Förenings Årsskrift 2017, en pendang eller komplement till mitt pågående projekt om svenskar i första världskriget, som jag hoppas att jag snart har möjlighet att berätta mer om.

Bilden med geväret i min hand, med patroner i magasinet, är från det nya museet på vinden till café-baren De Dreve vid Polygon Wood utanför Zonnebeke.


Nedan från Passchendaele New British Cemetery.


Nedan en bevarad taggtrådsstolpe i en skogsdunge utanför Passendale.


Musei-skyttegravar i trädgården vid Memorial Museum Passchendaele 1917 i Zonnebeke.


16 augusti 2016

Professor Gunnar Åselius rekommenderar knuttar som åker till västfronten att läsa 'Historien om Västfronten'

Lite kul i senaste numret av MC-Folket (6.16): 

"Gunnar Åselius, professor i militärhistoria vid Försvarshögskolan, rekommenderar knuttar som åker till Västfronten att läsa 'Historien om Västfronten - i spåren av första världskriget' av Nils Fabiansson." 

Tipset finns att läsa i artikeln "Dags att åka ut i Europa" som handlar just om utflyktsmål längs västfronten för motorcyklister.


12 april 2016

Löjtnant Achates von Platen från Skåne, stupad i Belgien den 19 augusti 1914

En läsare, Stefan Bengtsson i Skåne, berättade att han, när han läste min bok Historien om västfronten, kom ihåg att han för några år sedan av en händelse hade sett en notering i Källstorps Död- och begravningsbok om en svensk adelsman som stupat på västfronten väldigt tidigt i kriget:


Prästen har skrivit att löjtnant Achates Karl August von Platen, Jordberga (född 24 juni 1885), är "Skjuten i krig" den 19 augusti 1914 vid "Rillaer i Belgien" "enl intyg af Freiherrn v. Malzahn, Oberstleutnant å Regimentkommandeur, 8/10 14" (Riksarkivet, Död- och begravningsbok, Källstorp CI:6, 1895-1921).

Adelskalendern kan man läsa att Achates Carl August von Platen föddes 1885 på godset Slättåkra och att han tog studenten i Lund 1906 och blev officersvolontär vid Kronprinsens husarregemente samma år (där en annan von Platen var regementschef). Han tog sedan avsked ur svenska armén 1907 och blev officersaspirant vid 12:e preussiska dragonregementet "von Arnim" året därpå och blev sedan löjtnant.

Achates von Platens bror Curt Otto Bogislaus von Platen, född 1895, blev officersaspirant vid samma regemente år 1915, alltså efter broderns död. Han deltog i världskriget från och med den 8 mars 1916. Han blev löjtnant samma år. Han blev kommenderad till grenadjärregementet nr 9 i mars 1918, och blev sedan i maj kompanichef vid reservinfanteriregementet nr 399. Curt Otto Bogislaus von Platen blev sårad två gånger under kriget och erhöll järnkorset av första klass. Efter kriget flyttade han till Kanada och dog i Winnipeg år 1977.

Löjtnant Achates Carl August von Platen stupade den 19 augusti 1914 vid Rellear i Belgien, vilket är en liten by öster om Aarschot, nordöst om Bryssel. Hans grav har flyttats flera gånger men han vilar nu nu på den tyska krigskyrkogården Lommel i norra Belgien (kvarter 31, grav 387).

Foto: anonym